Au pair- Möte

Idag har jag blivit inbjuden till Cultural Care Au pairs informationsmöte som går av stapeln 22/3 13-17.00 i Göteborg. Jag antar att den kan vara bra att gå på ett sådant och få lite information. Au pairkvinnan sa också att det inte skulle vara något problem för mig att få visum trots min tidigare utlandsvistelse vilket ju är bra- skönt att ha alla dörrar öppna...

Har fortfarande problem med min framtid, vad ska jag göra, när, var, hur, varför? Har typ gett upp om mitt körkort, motivationen försvann verkligen! Hoppas att den kommer tillbaka, jag kommer ändå inte lära mig köra bättre känns det som!

Snart blir det sång för min del!
Ha en bra dag, ta vara på solen!

PS. Har blivit kallad på arbetsintervju den 19:e =)

Trött!

Idag har jag haft studiedag, därför vaknade jag och gick upp tidigare än de dagar jag har skola, logiskt va?

Jag hade helt missat att vi hade studiedag tills för bara någon dag sedan, därför hade jag bokat en körlektion 8.50 på morgonen och Peter hade tandläkartid klockan 8 redan- inte kul! Efter det tog jag mig till Särah där jag spenderade mycket kvalitetstid med henne och invånarna i OC, vi såg det som reasearch inför min au pair karriär!

Nu är jag trött och har ont i mitt lilla huvud =(

Puss

Nytt utseende!

Igår satt jag i flera timmar och försökte hitta en snygg layout och äntligen gjorde jag ju det och jag blev mycket nöjd!

Helgen har bestått av
Fredag:

• Malin och jag bokade en resa =)
• Petermys

Lördag:

• Ingenting
• Petermys
• Västernfilm
• Sömn

Söndag:

• Badat
• PA med Issa
• Gymping med Issa
• Städat på jobbet
• Halva Beck
• Nördning
  

Tankarna går runt i mitt huvud!

Hoho!
Sitter här och gör typ ingenting och det är ju ganska skönt.
Funderar på vad jag ska ta mig till idag, kanske borde jag och moder min bege oss ut och leta efter en klänning till mig, eftersom jag är minst sagt kräsen så lär det ju ta ett tag att hitta en som jag vill ha haha!

Oh well, nu får jag väl hitta något att göra!

Ha en bra helg,
pusspuss

Au Pair och maffia

Idag fick jag hem information från både Scandinavian Institute och Cultural Care, vilka båda är Au pair förmedlingar, tyvärr bara i USA. I vilket fall som helst måste jag åka med en organisation som är godkänd av den amerikanska staten så att jag kan få ett lagligt visum! Jag är sugen på att dra dit igen, måste jag erkänna... Men frågan är om jag vill vara borta så länge från min Älskling... Visst han kan komma och hälsa på, men jag har ju redan gjort Amerika-grejen en gång... Tyvärr har jag inte fått så stort napp på familjer i Europa, dock mailade jag en spansk familj igår som verkade trevliga, men vill de ha mig?

Nu kallar maffian på mig!

Then what?

Hoho!
Jag har fortfarande problem! Vad ska jag göra efter studenten??
Jag tror att min oro dels beror på att den är Otroligt oförberedd, jag trodde liksom inte att det skulle vara ett problem för mig att vara "fri". Jag har liksom antagit att jag skulle ta min semester på obestämd tid ganska lugnt, bättre än de flesta andra. Där fick jag, kan man ju lugnt säga... det verkar ju som att jag är den som har störst problem av alla med detta! Jag köpte mig till och med ett år, men inte ens det hjälpte ju haha...

Så vad gör jag nu med mitt liv? Vad gör Cornelia Lundgren efter 7 juni?
Kanske den största frågan av alla:

Vad gör jag efter att sommarens sista blommor har blommat ut?

Ge mig gärna förslag!

take care
Corns

Livrädd!

Jag är rädd, faktiskt livrädd inför framtiden!
Vad ska jag göra när jag slutar gymnasiet? Ska jag åka utomlands? I så fall, var, när, hur?
Jag vet att jag ska göra saker för mig själv i första hand, men nu känner jag verkligen bara hur hemskt det skulle vara att lämna min älskling jättelänge! Jag har ju varit ute på äventyr tidigare i mitt liv och det gick ju alla tiders... Men detta är en annan femma, i somras när jag åkte till USA i tre veckor saknade jag ju älsklingen Jätte mycket, ett år då, det är ju ännu längre! Ett halvår skulle troligen ändå gå väldigt fort, men ett år är ändå långt tid även om det på vissa sätt är över innan man hinner blinka.

Men som tur är behöver jag ju inte bestämma mig än, och på något sätt så löser det sig alltid!

Ciao

Skidresa

Hej!
Jag ska åka på en skidresa om mindre än en vecka som jag inte ens vet om den blir av. Varför? Ja det frågar jag mig också, men mitt bästa svar är att det finns några OTROLIGT pessimistiska personer som ska med, men som gör allt för att resan inte ska bli av. Hur roligt är det då? Inte alls så kul, allt hänger på ett par takräcken och i min värld ska det inte behöva vara så! Det finns lösningar som fungerar och som är helt ofarliga, men problemet är att de inte förstår att det faktisk går. Istället ser de alla problem som kan uppstå och ser problem som egnligt mig, och mina föräldrar inte finns. Och problemet är också, att ingen av de tjejer som klagar ens har sett vårt bagageutrymme, så de vet inte vad de pratar om!

Jag kan ju säga så här, vill inte jag åka med, så blir det ju fyra till som inte heller kan åka, eftersom det är min bil! Och vad gör ni då montro? Och ska jag verkligen behöva åka med även om jag inte vill?

Jag är trött på allt krångel, och jag tackar Gud att jag inte ska åka på solresa med er också!

Cornelia