Åldersnoja

Jag tror att jag har åldersnoja. Jag har liksom insett att när jag tänker på min framtid, vad jag vill och har för möjligheter, så är ålder en klar faktor. Åker jag som Au pair till USA är jag borta ett år, när jag kommer hem hur gammal är jag då? När kan jag börja plugga då? Jag vet inte riktigt varför, bara mina 89 har börjat läsa och så vitt jag vet har ingen av mina 90:or tänkt börja plugga i höst. Så varför denna noja? Okej, det är klart att andra saker ju helt klart spelar in, hur är allt med resten av mitt liv (utom åldern :P) Samtidigt skrev jag ju liksom i föregående inlägg att detta är tiden i våra liv när man ska njuta av obundenheten och upptäcka världen och sig själv. Och man måste ju passa på att göra vad man vill när man faktiskt kan göra vad man vill och tycker verkar roligt, jag tror det kommer dröja innan man får möjlighet att så fritt kunna styra över sin närmaste framtid. När man blivit sambo, börjat läsa, flyttat hemifrån eller fått fast jobb är det ju inte lika enkelt att bara ge sig ut.

Och kanske är det dags igen, att åka till mitt andra hemland och vara där ett tag. Jag saknar det, och efter tiden här kommer ju min tyska faktisk vara något att skriva i CV: t, alltså ingen klagan från päronen att jag borde lära mig språk, inte åka där jag redan kan språket. För att återgå till min åldersnoja, Jag vill inte börja läsa när jag är gammal (typ 22 haha) jag tror det är det jag fasar för. Jag vill inte tappa pluggtempot från gymnasiet, men samtidigt vill jag passa på att leva livet lite nu och skita i det. Min mamma var ju nästan 30 när hon började läsa och det har ju bevisligen gått bra för henne. Att få barn ung är inget jag heller direkt har en längtan efter, klart att det beror på min civilstatus och allt också, men jag har inga krav på min själv att vara en "ung mamma". Tänk att kunna åka till New York på sin lediga dag, eller dra till Boston, Washington DC eller Philadelphia över helgen. snacka om att leva livet, cruice runt i en stor SUV och förstöra miljön med bätre samvete än i Sverige. Blir så jäddra sugen när man läser bloggarna om det :D

Hur ser din framtid ut?

Cornelia