Som för de flesta bloggare går skrivandet upp och ner, för mig har det varit en hel del ner för min del och det av olika anledningar. Just nu befinner jag mig i Sverige där jag varit nu i två veckor och åker hem igen på tisdag. Man skulle ju kunna tänka sig att det skulle vara svårt att åka tillbaka hem nu när jag fått vara här igen, eller att det skulle kännas som att jag kommit in i livet här igen och att livet i USA plötsligt blivit främmande. Så är det inte, trots att jag försökt fylla dagarna med att träffa mina kära damer så mycket som möjligt så har det ändå blivit lite långtråkigt..
Folk har annat för sig, deras vardag rullar på medan detta är semester för mig. Jag har inget jobb, inga åtaganden vilket gör det ganska långtråkigt efter ett tag. Jag har haft det kul med mina tjejer, men jag är redo för att återvända till mina kära barn, mitt liv och jobb där borta!
Jag och min kära värdmor pratade för några veckor sedan om förlängning, brevet från Au Pair in America hade inte dykt upp men vi visste ju båda att det inom en snar framtid var dags att bestämma sig. Redan då kände jag "What?!! Redan??". Jag hade alltid tänkt att när det var dags så kände man på sig om man var färdig med au pair livet eller om det kände som att man inte var klar. Som att det, som en uppenbarelse, skulle vara självklart vilket val man skulle göra.
Jag har inte fått någon uppenbarelse, men jag har nu insett att jag inte tror att det behövs... Vad behövs egentligen för att man ska veta säkert? Just nu känns det jätte simpelt, jag har det jätte bra, jag älskar mina barn, min familj är fantastisk, området är super och mina vänner är så underbara! Jag har nu så smått börjat sprida ut att jag nog kanske inte kommer hem till vintern då jag varit borta i ett år, utan att det nog mycket väl kan hända att jag stannar ett tag till...
Jag vet att en del av de au pair bloggar jag läser berättar ibland om dagar som gjort dem helt slutkörda och att barnen haft en dålig dag vilket kan göra au pair livet tufft ibland, jag har varit välsignad från detta. G är inte alltid en ängel, men jag vet inte att han någonsin har varit på dåligt humör en hel dag. Förvisso får vi en paus från varandra mitt på dagen då han sover middag vilket jag tror underlättar en hel del, men ändå, han är ett otroligt lätt och harmoniskt barn vilket gör mitt arbete så mycket lättare!
Sen tror jag att vi är en bra matchning, när han är olydig finns det klara regler om vad som gäller och det vet han, när han är som barn är mest finns det ingen anledning att säga till eller att använda en otrevlig eller krängd ton mot honom.
Snart återvänder jag :D
Ha det så bra,
Cornelia
No comments:
Post a Comment