Do we never walk alone?

Dagen kommer, och den kommer närmre.. Mycket närmre! Tidigare har det varit ett halvår kvar, sedan några månader, tid som jag fortfarande har haft på schema. Även nu under sommaren har jag haft schema på när jag ska jobba och inte, jag har fyllt mina dagar med att jobba, träffa folk och vila. Det har varit skönt, folk har precis som jag haft saker för sig och min vakna tid har varit fylld med någonting. Men den 15: e augusti är den första dagen i mitt liv då jag kommer stå med tomma händer och inte ha något att göra. Folk kommer börja läsa, fortsätta jobba och ha någonting att göra och någonting att sträva mot men inte jag. Inte för att jag inte vill, utan för att jag inte vet vad jag vill. Jag har en möjlighet att styra mitt liv i precis vilken riktning som helst, jag kan resa var som helst, bli vad som helst och göra vad som helst... Det är problemet!

Jag skulle behöva någon som kanske inte riktigt vet vad den vill, men som vill ut på äventyr, inte en vecka eller två, utan på obestämd tid. Någon som inte är osäker eller känner att den inte vill binda upp sig eller bestämma sig nu. Jag letar efter någon som säger; visst, när åker vi?

Finns du där?

Ömmande fötter behöver nya skor!

Kanske kommer det gå bättre den här gången, eller inte haha! Den som lever får se antar jag..
Jag ska berätta om mitt jobb tänkte jag, jag jobbar mest dagtid och det är både bra och dåligt, är man inte för trött så kan man alltid göra något på eftermiddagen eller kvällen, och det kan man ju inte om man jobbar kväll. Hur som helst så får vi ett schema när vi börjar, där står det vad som väntar en under dagen, vilka man ska gå till och vad man ska göra där under nästan alla mina pass har jag en rast/lunch på 30 minuter ofta kan det bli lite mer om man blivit klar snabbare eller om en person kanske tackar nej till en promenad eller inköp etc. Många av oldisarna ska man bara se till eller ha "social kontakt" med, så då sitter man bara och pratar lite med dem och det är oftast trevligt. En del är väldigt osociala eller väldigt snurriga och då kan det bli jobbigt att vara kvar där för länge eftersom de ofta ältar något eller berättar samma sak flera gånger. Det blir en hel del hiss-åkande och springande mellan hus, men även fast det inte blir så mycket av att gå och stå på hårda golv som om man varit inne på ett boende så kan jag försäkra er om att fötterna värker efter en dag. Därför måste jag skaffa mig bättre skor, jag vill ha walkingskor eftersom det ofta är en eller två promenader på schemat, jag har också funderat på sandaler, men regnar det så är det ju väldigt opraktiskt eftersom man låter som en anka med blöta fötter i sandaler av gummi! Men i denna värme glömmer man ju lite bort de regniga dagar som den svenska sommaren brukar vara fylld av. Skorna måste också ha bra stöd i hålfoten och jag måste kunna ha mina sulor i, vilken tur att jag har en mami som är fotexpert!! Hon och jag ska lätt ut och shoppa skor till mig!!

Take care homies!