Happy Shiny People

Två bra saker har hänt det senaste.. En dag när jag besökte vår brevlåda hade jag fått ett brev från Thai Airways, jag kände på det och visste nog redan då vad som komma skulle, mina resor i år hade minsann betalat sig och åter igen var jag ett steg närmare mitt o så efterlängtade guldkort, jag har nu status silver och ett nytt fint kort i lila och silver! Skuttade runt lite i huset med brevet i handen!

Den andra bra saken som hände var faktiskt så sent som idag, jag är i princip färdig med min ansökan och idag fick jag klartecken från dem, så snart ska min intervju bokas!

Egentligen hände en ganska rolig grej till idag, ska hiva in lite extra cash genom att svintidigt befinna mig på Landvetter den 4 och 5:e Augusti, ska nämligen få den stora äran att agera reseledare åt små vilsna blivande utbytesstudenter som bara minuter senare ska ta farväl av sin familj för de kommande 10 månaderna, människor som ska ge sig ut på livets resa, en resa som kommer förändra deras liv!

Godnatt!

Det går framåt!

Idag hämtade jag ut mitt paket från Tyskland, mycket större än jag trodde och de hade skickat med allt jag lämnade, även saker jag tänkt slänga men oh well, bättre för mycket än för lite! Det roligaste med paketet var ju så klart att jag fick mitt childcare reference brev dom de fyllt i så nu har jag laddat upp det på min ansökningssida nu saknas bara två från vänner till familjen :D Nu är det nära att boka ett datum för intervju och sedan kommer jag äntligen få börja hitta familjer!!

Ha det så bra

The heart beats all the time, but how many punches can it take?

After seven months into this year I'm exhausted, my emotions are exhausted! My mom got cancer and has been fighting it since February this year and in May I and my then boyfriend for two years broke up our relationship. In June I flew to America to see my Americans and had a good time, but also a very emotionally confusing time when facing feelings that I didn’t even know I had to face and when feeling feelings I didn’t even know I had and having to deal with the backsweeps of it all when going back to Sweden. I really feel like I’ve had enough for quite some time now and I do feel so exhausted, my heart is so exhausted and even though I know it’s strong I think I’ll have to be very careful with it now because we all reach a point when we wonder how much more we can take, how much more the heart can take before it breaks!

Friendship!

When has a friendship gotten so badly beaten up that it’s just enough. When its gone so far that it’s just nothing left to fight for, when the desire to fight back is there, when the desire to fight harder is there, but the energy just isn’t there anymore. When enough just is enough, when it’s had a few too many punches and a few to hard punches. When all I wanna do is hit him right in the face, as hard as I possibly can, just to make him understand that I’m right here, right here in front of him, right there for him every day!

All he'll ever have to do is ask and I’ll be there closer and sooner than he realize! So maybe it’s time to once and for all do what I’ve thought about so many times but never ever wanted to do and just throw in the towel, just leave it, just don’t care anymore and once and for all just walk away and never look back! I really don’t even think you know how much I care, how much I’m always there for you, how much I think about you and how you are really doing. But what I would just want you to understand is that you cannot, no matter how much you try or how badly you want, suppress and deny the fact that I’m already in your life and nothing will ever change that! It’s a joke that you even call this a friendship, do you really think that you can just not keep in touch for years, barley wanting to see me when I’m in town and still calling that to be friends?

You got to work for every single relationship, they don’t just happened, you got to fight and it’s about time you once and for all realize that! I’ve had enough of these games, going on like this is not a friendship and it isn’t worth a damn for me!

But unfortunatley the really shitty thing about all of this is that you’ll always be on my list, you will always be there somewhere in the background and you will always be someone I care about and I'll always be there for you and I don’t think there will ever be anything I can do to change that!

So do you really want me to let go?

Framtidsplaner och verkligheten!

Det är dags för en uppdatering om mitt liv. Jag ska försöka fatta mig kort även fast jag aldrig lyckas :P
Just nu jobbar jag med mina kära panchisar, trivs verkligen och är mycket glad att jag fick jobb och dessutom i min favoritgrupp och perfekta procent på tjänsterna, 100 % första perioden och 77% andra, efter första perioden känns det skönt att gå ner i tid och sluta 12 många dagar :D

Min livsplan har, som så himla många gånger förut, också ändrats lite. Jag har insett att jag inte är färdig med mina äventyr, jag insåg också när jag besökte mitt älskade USA att jag inte alls var färdig med det landet, jag antar att det finns en anledning till att jag de senaste 10 åren varit där fem gånger och en av gångerna bott där i 10 månader.. Det är inte helt enkelt att hitta resesällskap som vill åka väst, och dessutom är min kassa inte riktigt lika stor som skulle behövas. Jag har därför en plan som vi får se om jag genomför... Jag tänker mig just nu att jag i höst ska åka som Au Pair till staterna, jag håller just nu på att fylla i papper och ska om ett tag gå på intervju för att sedan kunna börja leta familjer. Det är mycket spännande och vi får se var jag hamnar, men jag skulle vilja hålla mig på östkusten eller någonstans runt KY, skulle tex. gärna bo i Atlanta, St. Louis eller Cincinnati.. Men familjen är ju verkligen det viktigaste!
Jag vill gärna bo i en familj med två barn varav iaf en är tjej, jag vill vara tjejig och baka rosa kakor och leka med barbie! Jag vill också att båda går i skola eller dagis och att jag har egen bil. Längtar efter att få leka mamma och heja på barnens olika aktiviteter och packa lunch och så vidare, tror verkligen det är jätte kul!

Jag följer också massor med Au Pairbloggar, har iof gjort det i flera år, men tycker det är så kul att läsa om hur de har det och bli inspirerad och se hur det är att vara au pair, även de dåliga dagarna.

Ha det så bra så får vi se när jag uppdaterar igen :P

Cornelia