De senaste veckorna har varit ganska omtumlande, fast jag har nog inte riktigt fattat det förrän nu...
En av mina äldsta vänner och kära kusin har åkt till Californien på ett utbytesår, min pojkvän har flyttat till Jönköping drygt två timmar bort och det räcker gott och väl för att det ska kännas alldeles för långt.
Två kära barndomsvänner har flyttat fyra och fem timmar bort, tidigare bodde de fyra och fem minuter bort- med cykel!!
Visserligen flyttade min träningskompis redan förra året, men hon har ju varit hemma hela sommaren och hon är också borta nu...
Känns så sorgligt att tiderna förändras, när vi var yngre hade jag liksom aldrig riktigt tänkt på att det skulle kunna bli så här.. Att alla splittras och hur jobbigt det faktisk är! Jag skulle också vilja börja skolan, vara som alla andra och har massor att prata om, just nu består mitt liv av väldigt lite spännande och jag vill liksom inte att det ska vara så här! Nu när jag kan göra vad jag vill så vill jag liksom ta vara på det, för hur många chanser får man att leva livet och upptäcka världen innan man har man, barn, hus och volvo?
Jag vill göra någonting, men jag är osäker på vad, och hur det ska påverka mig och mitt liv.. Sen när har jag någonsin varit rädd för det? När jag var sexton flyttade jag till USA i ett år och det var ju inte några problem då!!
Godnatt, jag saknar er homies!
No comments:
Post a Comment