Kommunikation är så viktigt i alla relationer vi har. Dålig kommunikation är det sämsta man kan ha, men hur säger man till någon man inte känner så väl att man vill att kommunikationen ska bli bättre? När ett stort hinder i kommunikationen är språket? Jag menar, säger man "jag vill att vi har bättre kommunikation" eller hur tar man upp det liksom. Jag och min VM (värdmamma) satt ute på terrassen idag, jag hade tagit ut bäbisen för en lur då han var lite cranky, kom sedan på att han kanske skulle äta först så jag frågade VM om han ätit. Ja, svarade hon men sedan gick hon iaf och hämtade mat som han åt. Och när hon bytt om till ett hard rock café linne frågade jag henne om hon gillar det stället, då jag har sett henne i flera andra från olika ställen, hon svarar att de är från hennes pappa. Det är ju ändå sådana saker man säger för att få igång ett samtal. Vill gärna slippa behöva säga "Vi måste kommunicera mer". Fattar inte riktigt hur de tänkte, de trodde inte att jag kunde någon tyska först och hade skrivit att mamman kunde Engelska, men varför visar hon inte det då? Ibland får jag känslan av att jag kanske inkräktar på hennes område, eftersom det var han som höll i "rekryteringen". Kanske var hon inte helt med på det, vad vet jag. Samtidigt tycker jag liksom att man borde vara tacksam för att någon plockar ur diskmaskinen, fyller på nappflaskor, dukar bordet och leker med barnen. Men det känns inte riktigt så, fattar inte hur svårt ett tack kan vara liksom. Detta gör ju att jag aldrig vet om jag gör rätt eller inte, eller om hon bara tror att jag tycker att hon inte gör det bra nog. Visst, lär ju få en kommentar om att jag ändå ska säga att jag vill ha bättre kommunikation, men läs då mitt inlägg igen- Jag vet inte hur jag ska säga det. Vilka ord ska jag använda och hur ska jag säga det, och när? När barnen lägger sig går ju hon till sitt och jag till mitt, när vi äter pratar hon antingen i telefon eller skäller på kidsen.
Någon som har ett vettigt tips, och försök sätta er in i situationen.
Cornelia
1 comment:
jag kan till viss del sätta mig in i situationen, jag minns frustration över att dom dumma tyskarna inte fattade att det var jag som var i språkligt underläge. men att jag tänker det gör inte att dom fattar det. det är bara att finna sig i situationen, prata prata prata prata prata prata prata prata. det är mitt enda tips och det enda som funkar tror jag. inte bli frustrerad utan tänka att det är jag själv som har satt mig i den här situationen och nu ska jag tamej tusan ro den i hamn. skit i att småprata med morsan om hon inte vill det, är det nåt som rör jobbet så ta det med henne, visa att du gör bra ifrån dig och ta inte åt dig om du inte får ett tack - du gör ju inte det här för hennes skull utan för din egen. se till dig själv helt enkelt. gör ett bra jobb som du kan vara stolt över. du är skitcool som gett dig iväg på den här grejen och det är bara att kämpa kämpa kämpa. vill du ta ett skypesamtal om saken? :) PUSS! Jag tror på dig!
Post a Comment