Började tänka på en sak idag när jag sa hej då till- och önskade två av mina närmsta vänner lycka till på sina äventyr som börjar imorgon. Vi kommer ju (förhoppningsvis) att ses igen, men det kommer aldrig bli på samma vis.
När jag kommer hem så kommer folk befinna sig på helt olika platser och plugga, jag kommer också ta stegen mot mitt fortsatta vuxenliv och börja läsa jag med, men ändå. Imorgon går en epok ur tiden och efter det kommer trots allt ingenting att vara sig likt, visst finns ju stora delar fortfarande kvar av oss i tjejgänget, men en efter en kommer vi ge oss ut på egna äventyr och sedan börja blicka mot vuxenlivets början.
Om jag kommer tillbaka vill säga, ska jag vara helt ärlig så skulle det inte förvåna mig om jag blev kvar, om jag började ett liv där. Tanken är lockande samtidigt som den är fruktansvärt skrämmande, min kärlek för USA är stor, mycket stor men jag har samtidigt kommit att inse allt som är så mycket bättre i Sverige och som jag hoppas att ingen någonsin tar ifrån oss!
Vi får se vad som händer med livet, men en sak är säker, nu börjar det!
Cornelia
No comments:
Post a Comment