Jag har börjat blogga allt oftare, ofta brukar jag inte kunna göra det förutom om jag är in love. Så ja, jag kan väl då säga att det är just det jag är- Kär! Det var också min helg, träffade kärleken varje dag och det var verkligen härligt =) Sedan kom mina två kära vänner jag känt föralltid förbi på brunch för inspektion, det verkade som att han klarade testet!

Jag kan inte annat är förundras. Man gillar människor men frågan är varför? Jag har ingen aning egentligen, det är bara någonting som finns där. Någonting man inte kan sätta fingret på, men en sak vet man, det är underbart.

Vissa människor försvinner inte, det är därför man ser dem som vardag, tar dem alldeles för ofta för givet. Jag ska verkligen försöka att inte göra det!

Vänner, ni betyder verkligen väldigt mycket för mig.

Findush <3

Väntandes på att min hårinpackning ska bli redo att sköljas ur tänkte jag berätta lite om mina senaste funderingar och dyligt!
Den senaste tiden har jag umgåtts med mycket folk, hela tiden!! Och jag som ofta kanske använder längre sovmorgonar till att plugga gjorde istället någonting helt annat veckan som gick.
I måndags var det Nordens Ark med skolan och indragen sovmorgon! Detta gillade jag naturligtvis Inte! Dagen efter blev det att hänga med Peter och dagen efter det också, både före och efter skolan haha. Och i torsdags gjorde jag min käre vän Särah (15 års vänskap i år) en vänskaplig tjänst, gick med på att hänga med till panchisarnas favorit häng, öppen mottagning på vårdcentralen! Vi hade kul och sedan blev det en andra frukost hos Särah- Nice =)

Ikväll har jag hängt en del med mig, Ryan, Marissa, Seth, Summer och de andra i OC = very nice! Det blev som sagt också en hårinpackning som ska efterförljas av en dusch då det blev en del solande med sololja idag =)

Ha en trevlig kväll nu people!

Kära läsare!
Jag ska ta och berätta om gårdagen då jag somvanligt noterade vissa typiska svenska beteenden.
Jag befann mig på gymmet med käre Sofia och när vi som bäst höll på att stärka våra ryggar tittar jag mot uppvärmningsmaskinerna. Jag noterar att på de sex (om jag inte minns fel) maskiner som finns stod det tre personer, alla med en maskin mellan varandra. En tanke som väcktes var; Hur patetiskt är inte detta?
Att vi inte ens vågar stå brevid någon på gymmet för... Jaa, varför?
Tror man att personen intill ska vara social och börja prata?
Eller att den ska attackera en?

Eller är Svenskar bara så rädda för att stöta sig med någon?

have a nice day

Nu sitter man här!
Tyskar har invaderat stan och jag och Laura har väldigt roligt faktiskt!
Lite stress över skolan, men pga vissa personer har jag de senaste nätterna gått och lagt mig mellan klockan tre och halv fem på morgonen.

Jag är glad, jag är lycklig och jag känner att det känns bra =)

"Oh, this is the start of something good
Don't you agree?
I, haven't felt like this in so many moons
You know what I mean"

Nu ska jag sova eftersom det blir storstaden med tyskarna imorgon =)

Godnatt Sverige!

Det har nu gått nästan exakt ett år.

Jag var så kär, mitt hjärta var så fyllt av kännslor. Så fullt att när det väl smällde var det som att en atombomb sprängde upp hela universum, 1000 gånger om!

Och nu sitter jag här. Jag sitter här och funderar. Jag tänker på allt det som var, även fast det har gått så långt tid tänker jag på det varje dag. Tänk om det hade varit annorlunda, tänk om jag hade agerat annorlunda, en massa tänk om... Men nu finns inte Om, nu hände inte Om. Så varför kan jag inte bara sluta tänka på det?

Det tog mig ungefär 8 månader att inse att jag faktiskt kommit över det. Men tro mig, "the first cut is the deepest". Och det värsta är att det såret nog aldrig riktigt kommer läka.

Och det skulle inte förvåna mig om jag skulle falla för precis samma typ igen, den man aldrig riktigt vet var man har.

Så varför kan jag inte istället välkomna en person som bryr sig?

En person som alltid frågar hur jag mår och som vill veta svaret.

En person jag kan vara mig själv med och kan prata om allt med?

Varför vill jag sticka, varför vill jag ta betäckning?

Jag har börjat tvivla på om jag någonsin kommer kunna känna så mycket som jag gjorde då. Jag kan bara inte tro att jag kommer kunna bli lika kär igen, kanske för att jag inte vågar...

Ena dagen känner jag mig inträngd i ett hörn, andra dagen vill jag.

Men jag tvivlar, jag kan bara inte tro att samma styrka i känslomässiga mått kan uppenbara sig igen.

Men är det inte så att man måste tro på någonting för att kunna få det?

Är det då så att jag har tappat tron på kärleken?

´Hoho!
Nu har jag inte bloggat på hur länge sedan som helst och istället för att göra något nyttigare tänkte jag börja igen.

En sak som jag har ägnat mycket tanke åt det senaste är tiden, de som känner mig vet att jag har lite åldersnoja och ändå har jag inte ens fyllt 18. Jag har problem med att tiden går så snabbt och att livet bara blir mer och mer seriöst. Några exempel är till exempel;

- När jag åkte skidor i Österrike och serverings folket tittade på både mig och mina peers när de skulle ställa ner ölen eller jägern, eller när de frågade om vi skulle ha tre vinglas.
-När jag pratar med mina kompisar som ska ta studenten och vi diskuterar studentlägenheter och utbildningar.
-När jag inser att jag redan har hunnit bo i ett annat land i ett år (tror fortfarande inte riktigt att det har inträffat!)
-När jag åker på bilturer med mina kompisar!! Det är heeelt sick!!
-När min kompis berättar att hon och hennes sambo ska komma ner och man i bakgrunden hör hur han frågar någonting om middagen^^

Jag pallar inte trycket, jag vill vara barn forever, men samtidigt så vill jag väl växa upp antar jag, det är jobbigt, tricky liksom. Tiden springer ifrån en, jag trodde aldrig riktigt att denna dagen skulle komma, dagen så jag inte längre längtade till att bli vuxen, men tro mig mina vänner, jag gör inte det just nu!

Jag känner mig JÄTTE gammal när jag ska planera att träffa en kompis och säger "jag måste kolla i min kalender" och på fullaste allvar tar upp den för att se om det passar, eftersom jag inte har någon koll på om jag har några andra planer för den helgen.


Egentligen är jag inte gammal, jag är bara snart vuxen, min barndom är över och det känns som att man står vid ett stup som man ska hoppa över men utan att riktigt veta vad som väntar på andra sidan, men man måste ändå hoppa.

Scarry stuff asså..

gammel morr

Jag ser det snoa, jag ser det snoar det var val rolight hurra... Kanske ingen skolan imorgon da?!
Nar jag kommer hem ska jag dricka varm choklad och bara mysa =)
Det snoar inte lite heller... Hoppas det stannar ett tag nu bara..

Puss*