Ja, jag vet! Jag är fullt medveten om att jag besökte USA för mindre än två månader sedan. Jag vet det. Men det spelar verkligen ingen roll.. Jag läste nyss en blogg om en som är au pair i Boston och jag bara kände att Jag vill också. Jag vill hem till mitt andra hemland, ibland så känner man ju när man reser att " detta är livet" och man kan till och med känna att man har blivit kär. Jag menar faktisk allvar när jag skriver detta, för en del låter det helt främmande, men jag kan verkligen på allvar säga att känslan är väldigt lik! Hur som helst, föreställ dig att du under ett år byggt upp ett helt nytt liv på ett helt nytt ställe bland helt nya människor. Då fastnar du!
Du har sett hur de är, lärt dig hur de fungerar, vad deras styrkor och svagheter är.. och precis som när man är kär skiter man i allt de negativa och bara älskar det. Lyckoruset sprider sig varje gång jag har bokat en biljett dit. Jag önskar verkligen att mina päron födde mig där istället för min syster. Fatta om det verkligen hade varit mitt land även i mina papper. Allt jag ar att skryta med nu är ett visum och fyra stämplar i mina pass. Men jag känner det i hjärtat, precis som att jag skulle till paradiset, för trots alla avgaser, dumma människor, alla sopor, korkade åsikter och en utrikespolitik man kan debattera i timmar (men ALDRIG ska göra med en amerikan, om du inte är helt och fullt övertygad att de har precis samma åsikter som dig, annars är du död!) så spelar det ingen roll. För mig är det ändå ett paradis. Helt fantastiska människor som är sociala, nyfikna och intresserade. Visst, de kör bil och konsumerar ofantliga mängder sopor, men samtidigt finns det ju så många hjärnor som kämpar mot detta som vet mycket mer om det än den "vanliga" amerikanen som troligen inte blivit informerad om läget. Åsikter och politik, igen ovetskap! Känslan Mr. / Mrs. Amerikan har är att de ändå inte kan påverka eftersom de är så många och dessutom är det en hel process att rösta. När man känner sig hotad är man sällan emot den egna nationen. När TV: n visar att Terrorskalan är gul idag, dvs. bara mellan stor risk för attentat. Det kanske inte är så konstigt att de är som de är, eller jo, det är faktiskt jävligt konstigt. Man kunde tro att de är ett land fullt med IQ-befriade människor, No way!
Jag längtar till mitt paradis och jag vill dit Nu!
Cornelia
No comments:
Post a Comment